Så valde vi land                           17 oktober

 

Vår inställning från början var att vårt barns ursprungsland skulle vara ett som vi kunde slå rot i. Engagera oss i, följa och arbeta ideellt med. Detta är nog det enda som inte har förändrats sedan vi startade vår världsresa i tankarna om barn!

 

Vi var mentalt gravida med Ecuador, Bolivia, Indien, Sri Lanka… och några till. Växelvis såg vi ut över gränserna och läste om andra länder man kan adoptera från om man lyckas bli medborgare i Danmark, Norge, Finland, USA... och några till. Andra perioder tittade vi på vilka länder och kontakter som adoptionsorganisationerna i Sverige hade.

 

Jag besökte ett tusental hemsidor: familjer på nätet i Sverige och i andra länder och deras adoptivberättelser, adoptionsorganisationers landsidor, ländernas ambassaders sidor, kultur-, musik- och konstsidor, dagstidningar, politiska och samhällskritiska organisationers sidor från och om olika länder. Läste adoptionslitteratur och kontaktade vänner i länderna.

 

Något gjorde att vi var stressade över att inte kunna välja. Egentligen var det ju inte alls bråttom. Och det var underbart att se hela världen genom adoptionsglasögon. Om vi kommer i samma situation en gång till, ska jag se till att njuta fullt ut under 'världsbarnperioden' - den period när ens barn kan komma varsomhelst ifrån och man är "världsförälder".

 

Latinamerika låg nära. Där har vi rest och jobbat, och där bor många kollegor och vänner. Spanska hade jag läst en termin. Ecuador och Bolivia har intressanta kulturer och alla vi känner och har jobbat med därifrån är härliga. Indien låg också nära. Där levde min mormor som barn, hon läste indiska barnsagor för mig och berättade så att jag som barn trodde jag hade levt där själv. Sri Lanka är spännande både politiskt och kulturellt, och vi är intresserade av ösamhällen.

 

Adoptionscirkeln och hemutredarna hade alla möjliga modeller för hur man kunde välja. Jag lade märke till att vi först resonerade om länderna utifrån de erfarenheter vi haft hittills. Sedan satte vi oss in i hur adoptionsprocessen går till i länderna. Och hur barnen har det, varför de lämnas, om barnhemmen och fosterföräldrarna, om barnen kan besöka när de blir äldre. Vilka länder som hade föräldraföreningar i Sverige. Vad barnen kunde få veta om sin bakgrund.

Vi ställde in fokus allt skarpare och granskade detaljer kring föräldrars reseberättelser och upplevelser vid återresor och vilka samhällsprojekt i de olika länderna som svenska adoptivföräldrar drev.

 

Det blev adoptionsförfarandet och musiken som bestämde till slut. Vi hade hittat två barnhem i Indien (två olika adoptionsorganisationer, BFA och FFIA) som vi kände varmt för, och vi hade hittat staden Parintins i Brasilien (Adoptivcentrum). Under våren träffade vi familjer som adopterat från båda ställena och lyssnade på deras fantastiska upplevelser.

 

En klok kvinna skrev på Föräldrakanalen något om att känna in sig, och att lyssna på musiken.

På datorn sjöng det av indisk och brasiliansk musik kvällarna i ända. De indiska barnhemmen verkar ha en fantastisk verksamhet präglad av tusenårig visdom. Barnen är välkomna att besöka hela livet. I Brasiliens indianstad Parintins bor barnen med fosterföräldrar. De biologiska mammorna behöver inte gömma sig utan träffar ofta adoptivföräldrarna.

 

Parintins är en stad med ca 60 000 invånare som tagit upp en gammal indiantradition. Två musik-, dans- och festivalinriktningar tävlar varje år under festivalerna, de "röda" och de "blå". Människorna identifierar sig med en av kulturinriktningarna, och ägnar stor del av året till förbereder festivalerna som är näst störst i Brasilien efter Rios. Många problem som annars präglar många indianområden är små eller finns inte här.

 

När jag fick klart för mig att Parintins låg på en ö, Tupinambarana, och det blev klart för Janne att den låg mitt i det stora indianområdet i Amazonas, kom det där "klicket" som många adoptivföräldrar berättar om. Vi förälskade oss fullständigt.

 

Nu läser jag portugisiska. Och det är festivalmusik i huset hela kvällarna.

 

Vill du läsa mer om Parintins och Tupinambarana? Hemsidesadresser finns nedan.

 

Cilla Lundström

 

Tillbaka till startsidan

 

 

Om Parintins:

Grupp som adopterat - Parintins Vänner

Adoptivcentrum om adoption därifrån - se "landlänken"

Bilder från staden

Fler bilder och bra engelsk text

Bild och text, eng och port

Länkar om Parintins mm

Facts (portugisiska)

Infrastruktur (de beskriver SKOLAN först!)

Bild på flodbåt

Fler "river cruicers"

 

Parintins Festival (som är störst näst Rios):

FestivalMUSIK och VIDEO att knäppa på

Festivalen med MUSIK

Festivalen 1996 i Parintins (de använder APC där jag arbetat för www och email!)

Festivalen (engl)

Program för festivalen 2001

Festivalbilder att knäppa på

Festivalbilder

 

Om Amazonas:

Om Amazonas

Bilder från Amazonas

Ekologisk travel agency (eng)

 

Om Brasilien:

Basic facts

ACs adoptionssida (med musik)

Travel guide och vädret varje dag

Om regionerna

Brasilianska högtidsdagar mm

Ortsnamn på olika ursrungsspråk

 

På Kellogg's Institute for International Studies forskar man i festivalen:

"LATIN AMERICAN AREA STUDIES CERTIFICATE

FRANCIS DAILY (Texas), "Parintins: Para o Mundo Ver" (directed by David Ruccio, Economics). Daily has received a Fulbright award to study the rituals and meanings of the festival of the Boi-Bumbá on the Brazilian island of Tupinambarana."

Jag har kontakt med forksaren och hans professor.

 

 

__________________________tillbaka till startsidan_______________________