SVART SATIR I ALL VÄNLIGHET...

 

Mammor emellan * Mormödrar emellan *Apropå överkänslighet * Goda råd  *Frågor när barnen hör på

    

Samtal mellan två kvinnor i en värld där adoptioner är vanligast

 

    "Nääää, men ska du föööda ditt barn, vad spännande! Vet du, jag känner en tjej som också valde att föda sitt barn, och den lilla pojken kom ut jääättefint, det gick helbra och han haaar faktiskt klarat sig och är till och med riktigt duktig i skolan också!

     ...Men...... fick ni inte medgivande eller? Var det din man eller du som inte gick igenom? Ja ja, du ska se nu, när du bara föder det här barnet kommer ni båda att spänna av och utredningen kommer kännas myyyycket lättare och ni kommer få ett alldeles eget adoptivbarn också!

    Varifrån nånstans ska ni få barnet då? Ja just det ja, ni åker till BB... ja, tääänk vad olika det är, vi som åkte till Brasilien! Men sjukhus kan nog vara jätteintressanta dom med... maten till exempel är väl rätt bra... och läkarlatin är ju också ett spännande språk även om det säkert är svårt att lära sig innan.

    Ja tänk va, ni har bara nio månader på er - hur ska ni hinna förbereda er för allt? Och hur kääänns det att inte kunna välja ålder på barnet? Men vad fantaaastiskt roligt ändå - att ni ska bli föräldrar ni med, på ert eget lilla vis. Utan medgivande och allt, ja själva gick vi igenom utredningen med glans och det känns faktiskt jättebra att ha fått sånt tydligt stöd och omgivningens godkännande... men ni klarar nog det jättebra ändå, ni har ju alltid valt era egna vägar.

    Hur har ni tänkt att barnet ska klara sig utan att ha kämpat sig igenom separationer då? Ska ni lämna ungen ett tag eller skapa trauma på nåt annat sätt? Ja vet du själv skulle jag haaaa så svårt att knyta an till ett barn om jag inte kände att det klarade av separationer. Men så är jag inte så speciell som du heller.... Jag och Kalle är ju mer vanliga liksom och jag tror faktiskt  inte att vi skulle vilja skaffa barn om vi inte fick den här kontakten med omvärlden som kommer med automatiskt när man får barn på vanligt sätt.

    Men jag tror visst att du kommer att känna att du är riktig mamma också, trots att du inte måste tänka igenom det och motivera det så noga. Jag tror att det är viktigt att du säger som det ÄR till barnet, att du faktiskt har fött det själv och att det bara har EN mamma och EN pappa.

    Men vet du aaaakta dig för sjukhussjukan, den kan man ju inte ens vaccinera sig emot och den har jag hört kan vara välllldigt skadlig för barnet. Jag kände en som..." osv.

 

 

Och här ett samtal mellan två mormödrar i en värld där adoptioner är vanligast

 

    "Ohhhh! ska du bli mormor!!! Va kul!!!! Varifrån kommmer barnet? VA!! Ska din dotter fööööda sitt barn? Ska du bli GENETISK mormor? GUUUUD så modigt! Ja, vår familj är ju inte så ovanlig som din, vi är ju mer vanliga, så att säga, men jag är då väldigt glad att min dotter har lyckats bli godkänd.

    Har ni kollat alla era gener? Nu för tiden med all modern genforskning ska du se att det går bra. Oroa dig inte. Barnet ärver nog ingenting av dina åldersprickar och neurotiska läggning. Jag har hört att sånt brukar hoppa över en generation. Har din dotter prickar? Ja men va braaaa!

    GUD men TÄNK om hon spricker! Jag hörde en som sprack nästan ända upp till naveln! Fast det är nog inte så vanligt. Fast spricker dom inte lite så blir babyns huvud lite toppigt, som en oval ungefär. Men det går nog över. Tror jag i alla fall. Tror inte du?

    Hur är din dotters man? Är han inte lite mörkhårig? Och din dotter blond? Ja då blir barnet rödhårigt, men det klarar dom nu i skolorna med all terapi och sånt som finns. Det blir säkert inte mobbat. Ja, tänk... en del ynglar då av sig, hihihi... kan inte hålla på sig kanske... MIN dotter har alltid haft sån karaktär! Du ska se att du kommer att tycka om barnet! Oroa dig inte!

    Va? Är du glad? Ja men va bra! Jag har alltid tyckt du är så strong. Och du är ju så speciell i din livsföring redan innan detta. MEN så JAG oroade mig! Man GÖÖÖR ju det för ett litet adoptivbarn. DET slipper du i alla fall! Klart du inte behöver oroa dig så mycket som JAG gjorde.

    Och SOM du har väntat!! I evigheter... det är klart att du är glad för vilket barn som helst! Jag är så glad för dig! OCH jag håller tummarna! Du ska se att hon inte spricker... etc"

 

Och mormödrarna fortsätter

    "Men duuuu, hur har dom ordnat resan till BB?? Jag har hört att man numera nästan måste ha ett slags visum eller nått för att över huvud taget komma in på BB i Sverige. Dom skjutsas ju från det ena fullbelagda sjukhuset efter det andra. Jaha... så dom åker till Styngeröds lilla sjukstuga.. va mysigt! Ja dom har ju alltid tyckt om att campa... och lite primitivt så där.

    Finns det doktor där? Oh va bra att dom håller på att utreda den frågan! Det hinner nog bli färdigt i tid. Och så tar dom väl taxi dit förstår jag. Ja jag hörde om en som fastnade i en snödriva och ... ja men DET vill du väl inte höra om nu... va DUM ja är! Men det händer nog inte din dotter. Nej då... Och efteråt kan dom ju gå på pizzerian och fira. I Styngeröd. Så treeeevligt.

    Ja... och om dom inte på dom här korta nio månaderna hinner kolla läkarna kan du ju hjälpa till också. Ni måste verkligen SE TILL att läkarna finns och är bra i Styngeröd. Jag har hört så mycket om dom därute i landsbygden, och minsann inte allt är så bra. Dessutom har dom ju inte garantin som dom vanliga adoptivföräldrarna har... den här internationella pressen på sig att göra ett bra jobb. Styngeröds läkare är väl inte anslutna till nåra internationella organisationer? Eller har dom regeringar som bryr sig om vad dom egentligen gör med dom där födande kvinnorna va? Ja, ja, man ska alltid hoppas på det bästa iallafall.

    Till och med på dom mörkaste ställena finns det ett och annat guldkorn. Vi håller tummarna för det. Så kuuul att din dotter valt att föda själv! Men... blir det inte fasligt dyrt där på Styngeröds BB?"

 

 

Den vanliga mormodern måste ringa upp igen

    "Ja jag kände att jag bara MÅSTE prata med dig igen, för ju mer jag tänker på det så tycker jag att du är så tapper! Jag menar, ett GENETISKT barnbarn ÄR ju lite som att köpa grisen i säcken i alla fall. Om du förstår vad jag menar. Jag pratade med MIN dotter om det oxå. Men du vet, hon har ju alltid varit så ANSVARSFULL. Hon vill ju aldrig ligga någon eller samhället till LAST. Resurserna ÄR ju inte så stora, och varje BB-plats TAR ju från åldringsvården, och vet du, hon har alltid varit så MÅN om sin gamla mamma. Men nu var det ju inte politik vi pratade om, utan vi glädjer ju oss SÅ åt ditt lilla barnbarn."

***

Apropå en fråga från en adoptivmamma...

”Är jag överkänslig? Jag blev så ledsen när dagispersonalen presenterade mig

och min son med  han är adopterad, för de kunde inte få egna barn ”:

 

 

Jaså, har ni FÖTT ert barn? Var det för att ni inte fick medgivande

eller...? Var det du eller din man som inte godkändes? Tja, men det blev ju ett himla gulligt barn ändå!!! Klarar han sig på dagis trots att han inte ser minsta internationell ut?

 

Ja men det är ju fantastiskt ändå. Att man fortfarande har den här

möjligheten att föda själv, eftersom kraven på att få riktiga adoptivbarn ju är så himla höga nuförtiden... Man kan faktiskt fundera på om det är riktigt rättvist för barnen egentligen, att det ska vara så här. Hemfödda barn får ju vilka föräldrar som helst. Ja, ja - inte ni förstås, men tänk på alla andra. Det kan ju inte heller vara så lätt heller att alltid förklara för ett barn att det faktiskt får hålla tillgodo med bara EN mamma och EN pappa. Visst, man kan se det som en enkel tillvaro - men är den inte lite alltför simpel i dagens komplexa och globaliserade värld? Ja missuppfatta mig inte nu, det är klart att NI kommer att klara upp det för er lilla... jag tänker mest på alla andra som måste uppfostra infödda att ändå känna sig hemma när nu tillvaron är så internationell och minsta unge ska klara att vara socialt kompetent och kunna identifiera sig med världens alla hörn...

 

Men - varför säger du till mig att du är glad för barnet? Det är väl klart att du är! Man är väl glad för vilket barn som helst... Hur många strapatser man än ska igenom så ligger det ju i vår natur att vilja bli föräldrar... tydligen så stark att man till och med går igenom vilka risker som helst med att föra vidare ens sjuka gener, dåliga egenskaper i släkten och så de här korta nio månaderna att förbereda sig på... Det fattar jag väl att man naturligtvis blir jätteglad för att det ändå trots allt blev ett litet barn!

 

Nämen nu tycker jag du är lite överkänslig faktiskt. Jag är inte alls

negativ eller så. Det är bara så annorlunda det här med att inte få

medgivande och omvärldens godkännande på en som förälder. Det måste du väl fatta att jag som fått vara med om DET reagerar på att vissa kastar sig ut i föräldraskapet hux flux... Och det här med att inte ha en resa, livsresa och geografisk resa, tillsammans med barnet förutom den med panik till BB och så... Det är bara det att det är lite främmande för mig förstår du väl. Men jag kan ge mig tusan på att när ni nu väl fått den här söta lilla bleka grabben så kommer ni spänna av och er utredning kommer att kännas sååå mycket lättare så att ni kan få ett alldeles eget adoptivbarn också tillslut!

 

***

 

 

Som adoptant får man många goda råd på vägen.

Här är motsvarande tips och råd i en värld där adoptioner är vanligast.

 

 

HURRA VAD KUL att ni ska FÖÖÖDA! Det låter så himla spännande tycker jag, och ett sånt BRA alternativ till alla som inte kan få medgivande! Ja, jag har faktiskt en vän som också fick föda sitt, men de har haft en maaaassa problem vet du. De kunde inte styra sig alls, så barnet kom ju på hööösten och fick spendera sina första månader i en nattsvart värld med alla läskiga kläder på under de få stunder de kunde vara utomhus. Ja viiii tänkte mycket på det, och stannade ju i Colombia till dess att åtminstone majljuset nått Sverige vet du, men ni som föder har ju oftast ingen chans att styra innan det liksom är för sent. Bra att ni har lyckats ordna så att ungen inte dimper ned i decembermörkret iallafall!

 

Ja, den andra födslomamman jag kände födde på Danderyds Sjukhus ja, men jag kan tala om för dig att det är MYCKET BÄTTRE att föda på Karolinska. Ja, för det vet jag att där SKRIKER DE efter att få fler som föder, de har ENORMA BEHOV för att klara att bibehålla verksamheten. FÖD DÄR!!!

 

Jaså du vill föda på Danderyd iallafall. Ja ja, jag har ju tre barn som kommit den naturliga vägen så jag ska kanske inte säga så mycket till dig som ska få barn genom att föda det. Men jag tycker verkligen att det ÄR viktigt att just de här på Karolinska ska kunna överleva. De är himlans synd om dem, jag har sett ett TV-program om hur lite resurser de får där bara för att alla vill föda på Danderyd, så jag vet. Tänk på dem när du väljer sjukhus iallafall.

 

Har ni valt kön? INTE??? Ja men jag menar man lär ju kunna styra lite iallafall genom att älska mycket eller lite... jaså. Ni har inte gjort det. Ja men då är det ju PRECIS SOM VI, vi ville inte heller styra. DET kan man iallafall säga är en liten positiv grej med att föda, att man ju KAN styra om man bara FÖRSÖKER. Jaså. Du tror inte på det??? Men det vet man väl, att bara man...

 

Jodå. Jag vet precis hur det är. Jag har ju fått TRE barn. På det vanliga sättet, så det är inte så svårt för mig att sätta mig in i hur det är för dig även om du valt ett lite speciellt sätt... Det ÄR ingen skillnad. Det är bara det att du måste välja vilket sjukhus du ska få barnet på. Antingen kan du ju välja det sjukhus som har lätt att få vilka resurser som helst, eller solidarisera dig med dem som verkligen behöver dig.

 

Och faktiskt så är barnmorskorna på Karolinska MYCKET mer lika dig. Ja, både i bakgrund och utseende faktiskt. Det spelar en ENORM ROLL för barnet vet du, att du känner dig hemma, att du hamnat där du behövs...

 

Jaså. Inte det. Ja ja, du får väl se när du får riktiga adoptivbarn.

 

* * *

 

Apropå frågor när barnen hör på... I den värld där adoptioner är vanligast.

 

OJ, är dom syskon? Så underligt lika dom är!!!

Gjorde ni dom samma månad på året? Hur föddes dom, på samma BB, med kejsarsnitt eller utan?

 

Dom ääär ju så olika också - är den ena provrörsbefruktad kanske? Av samma sperma menar du? Och samma ägg? I samma provrör, eller med den naturliga blandningen inne i dig alltså?

 

Ja jag blir så fascinerad, kan inte låta bli när jag ser dom stå så där. OCH VAD DOM LYSSNAR! Roligt att just ni blev syskon, hörrni, så många spermier som det fanns att välja bland! Leker ni likadant också? Jag menar ni ser ju så likadana ut!

 

Och ni kom ut från samma mammas mage? Vad fiiiint. Vad glaaad hon måste vara att ha fått krysta ut just er! För ni vet väl att hon är glad att ha fött er? I samma mage till och med, att den inte tänjts ut mer hörrni!

 

Vad tysta dom blev hörrdu. Skratt... Men det är väl fantastiskt ändå. Att man än idag kan få sina barn på det här sättet. Hej då allihopa, nu ska jag träffa MINA barn. DOM kan ni fråga vad som helst om, för dom vet verkligen varifrån dom kom och hur dom har kommit till mig!

 

Tänker.... Men vad konstigt. Vad blyga dom där genetiska syskonen var. Undrar om det var för att dom inte hade gått igenom det som är så självklart för mina barn. Tja, tur att man kunde få barn på det naturliga sättet ändå!

 

 

*********************************

BIDRA GÄRNA MED DIN SATIR!

Skriv i GÄSTBOKEN!

*********************************

Grundidé från en studiecirkel om adoption hösten 2000. Nedskrivet av Cilla Lundström och Eva Holmberg.

Väntetider, tips inför utredningarna mm